Andersson nöjdhet provocerar – när barn dödas och vårdköerna är långa

Statsministern skröt i Almedalen om hur bra Sverige är. Men S har inte lyckats korta vårdköer, minska brottsligheten, lösa integrationen eller förhindra att barn rånas och våldtas. Hur kan hon le?

”Sverige är fantastiskt” utbrast statsministern i sitt tal i Almedalen. Hon sa sig känna kärlek till barrskog och smörblommor. Det är svårt att inte hålla med Magdalena Andersson (S). Sjöarna och ljuset är magiska. Jag älskar också sommarkvällar.

Men att landets ledande politiker är så nöjd är en provokation.

Vi som följer nyheterna läser ju: ”Barn rånade barn på bussar”. ”Två unga män sköts ihjäl”. ”Gängen gömmer knark i barnvagnar”. ”Två barn skadade efter skjutning”. ”Misstänkt våldtäkt på flicka”.

Gängkonflikter frodas i Malmö, Helsingborg, Kalmar, Söderhamn, Linköping, Stockholm, Örebro, Göteborg, Södertälje, Eskilstuna, Kristianstad...  

Vi läser om skjutningar. Sprängning. Bilbränder. Skadade poliser.

Vi lever i ett sårat Sverige.

Polistätheten är låg och behörighetskraven sänks till polisutbildningen. Vi lyckas haffa bovar tack vare franska lagar och polisinsatser. För få brott klaras upp och om någon döms delas det ut rabatter som om rättsväsendet var något slags Ullared. Mängdrabatt. Straffreduktion för unga. Utvisade får stanna i landet. Sexualbrottslingar kommer ut i förtid.  

Brottslingarna tackar. Brottsoffren tiger.

Inom handeln ids man knappt anmäla längre. Det spelar ingen roll. Tjuvarna kommer ändå undan.

Statsministerns stora smil skaver. Det spelar ju mindre roll att vi har fina blåklockor att njuta av i sommar-Sverige när blåljusen ylar dag som natt.

Andersson hyllade i sitt tal även ”den svenska sjukvården som är till för alla oavsett tjocklek på plånboken”.

Problemet är bara att skrytet känns tomt med tanke på de enorma vårdköer som möter sjuka människor. I våras väntade över 160 000 på att få operation eller bli undersökta av specialistläkare. 60 procent fick i december vänta längre än vårdgarantins löfte om 90 dagar.

Jag tänker att de sjukas oro stiger för var dag. Den som har en tumör är rädd för att den växer. Den som har ont känner smärtan. Minut efter minut efter minut.

Den svenska sjukvård som Magdalena Andersson är så nöjd med finns inte för dem.

Hon påstod att vårt land har en stark tillit, att vi ställer upp för varandra. ”Vi lämnar nyckeln till grannen för att få blommorna vattnade när vi åker på semester”.

Men numera har vi även ett övervakningssamhälle i många förorter där hederskulturen håller människor i tajt koppel. Det finns trappuppgångar där det säljs knark och områden där kvinnor inte törs gå ut på kvällen.

Andersson sa att ”Före oss har andra svenskar skapat det här landet genom strävsamhet och hårt arbete.”

Tyvärr stämmer det inte idag. Entreprenörskapsforum har räknat ut att cirka 700 000 utrikes födda vuxna inte fullt ut kan försörja sig själva. Arbetslösheten är bland de högsta i Europa.

Strävsamhet och hårt arbete? Eller bidragsberoende och passivitet?

Enligt EU-kommissionen kommer tillväxten i Sverige ligga på 1,3 procent i år och nästa. Snittet i EU är 2,7. Det finns en anledning till det ekonomiska läge regeringen satt oss i.

Svensk välfärd går att höra, sa Andersson, och tog som exempel hemtjänstens knackning på dörren. Men hörs gör också personalen ibland bristfälliga svenska ­– så svår att förstå för den som är gammal och sjuk. Så farlig när instruktionerna kring läkemedel kräver språkkunskaper.

Dessutom hör svensken allt för ofta: ”var god dröj”. Det ska ta i snitt 8 sekunder att få svar när man ringer SOS Alarm. Men just nu får man vänta i snitt 21 sekunder. ”Enda jag kunde tänka var att min dotter dör nu”, sa en mamma som fick vänta i flera minuter innan hon kom fram. Hennes dotter hade andnöd.

”Senare i sommar ska jag cykla, promenera och njuta av stillheten i skogen”, sa statsministern.

Vi är många som önskar att hon hellre skulle kavla upp ärmarna och göra sitt jobb.

Carolin Dahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube

Swish 0704133444 Tusen tack för minsta lilla stöd <3 Jag har ingen arbetsgivare nu så opinionsbildare ideellt :) Tack vare era gåvor kan jag fortsätta gräva, informera och påverka.