Bra med akuta krismöten – men främst behöver högern en vision

Högerpartierna får inte fastna i att bara släcka bränder, utan måste även berätta vad de drömmer om. Panikutryckningar lugnar i stunden, men ger inte en känsla av trygghet i längden.

På söndagen kallade regeringen till extramöte om den organiserade brottsligheten. Lag och ordning är den viktigaste sakfrågan enligt väljarna, så det är självklart utmärkt att Gunnar Strömmer, M, markerar med krismöte. Folk verkar ju tyvärr felaktigt tro att våldsvågen – som vuxit under ett decennium – beror på sittande regering.

Tidöpartierna behöver vara övertydliga med att de agerar, och kaxigt skryta om genomförda förändringar. Det är också nödvändigt att påminna om att problemen funnits länge, samt peka på alla misstag de rödgröna gjorde. Det går inte att förutsätta att alla minns hur S sedan 2015 lovade att knäcka gängen utan att lyckas.

Men högern får heller inte glömma bort att även visa oss väljare hur deras drömsamhälle ser ut. Vart vill M, KD, L och SD föra oss? Vi vet att de vill bort från otrygghet, men vad händer på fem, tio, femtio års sikt – och varför?

60 procent svarade i Demoskops senaste mätning att regeringen gör ett dåligt jobb. Orsaken är sannolikt man blir bedömd på mindre sakfrågor som skaver i stunden. Bensin- och elpriset har inte gått ner och ekonomin är skakig.

Detta får större betydelse än nödvändigt på grund av frånvaron av en gemensam Tidövision. Inte ens partierna i samarbetet är glasklara med sin riktning. En straffhöjning eller skattesänkning på marginalen är knappat slutmålet. Eller?

Enskilda hinder måste hanteras, men framgångsrika partier ser längre, och kommunicerar detta. Entusiasmerar. Engagerar emotionellt.

Moderaternas problem är att man fastnat i sin slogan ”frihet med ansvar”. Den var gångbart på 90-talet, men det är farligt att tro att budskapet är attraktivt 2023.

Nu kallar sig allt färre för liberaler. En mätning från Ipsos visade att andelen sjunkit från 31 till 26 procent på ett år. Bland M-väljare föll andelen liberaler från 46 till 34. I stället väljer dessa moderater att kalla sig konservativa.

Jag ser flera skäl till att liberalism och frihet inte längre är på inne-listan.

Ett. Mängden liberalismer förvirrar. Klassisk liberalism vill ha negativ frihet – från staten. Socialliberalism vill ha positiv frihet – via staten. De båda ideologiska riktningarna kan i sakpolitik landa i olika ståndpunkter. Låg eller hög skatt. Låg eller generös invandring. Liten eller stor välfärdsstat. Höger eller vänster. Hur ska väljarna hänga med?

Två. Fredrik Reinfeldt, M, ville att vi skulle öppna våra hjärtan och acceptera dyr migration. Men målkonflikterna störde. Till exempel ökar friare invandring skattetrycket och minskar andra människors frihet. Därför var Reinfeldtska friheten inte allas kopp te.

Tre. I M:s valmanifest 1991 stod att: ”Tilltron till den enskilda människans och familjens förmåga att själva ta ansvar för och forma sina liv är grunden för moderat politik”. Ansvar presenterades som en möjlighet.

Men frihet och ansvar är faktiskt inte vad alla drömmer om. Många använder sig visserligen av möjligheten att välja skola, vårdcentral, pensionsfond och elbolag. Psykologin kring valfrihet visar dock att många valmöjligheter kan skapa stress – till och med missnöje med det egna valet. Inte alla har nog information, självkänsla eller mod att fatta beslut kring komplexa saker som utbildning eller sparande. Väldigt många av oss vill i stället bli ledda kring det ”tråkiga”, och i stället att ägna vår energi åt egna passioner.

Synen på att människan är rationell och kan fatta genomtänkta beslut i alla lägen kan kännas kall, som att M lämnar folk i sticket. Dessutom styrs vår vilja ibland av normer, traditioner, irrationella omständigheter. Individualismen kan uppfattas som lite väl kylig. Ensam är ju inte alltid stark.

Sannolikt är det sådana dilemman som gör att svenskarna inte ryter över att betala nästan världens högsta skatter. Det kan vara skönt att betala för att slippa ta ansvar.

Liberalkonservativa partier som drömmer om ett fritt samhälle måste visa empati. De behöver stötta, peppa och få fler att känna sig kapabla att göra egna val. Öka mängden info, låt myndigheter guida och stärk barns självtillit i skolan.

Risken med att folk är rädda för ansvaret är annars att auktoritära partier som erbjuder tryggt omhändertagande vinner mark.

Det nuvarande trassliga läget i förtroendemätningarna får inte göra att högerpartierna desperat försöker vinna gillande genom att presentera små reformer och satsningar. Det är bättre att tryggt presentera de stora visionära dragen än att svänga sig med miljoner på det ena eller det andra.

Minns att Alliansen hade usla siffror åren efter valet 2006 och S hela 45 procent i opinionsmätningarna. Men det vände 2008. Stödet för M ökade och 2010 hade hela 63 procent förtroende för Reinfeldt som statsminister.

Det kan hända igen.

Ha is i magen och en värmande lägereld i hjärtat.

Carolin Dahlman
Högerliberal debattör

Läs - gilla - dela - stötta

Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube