Föräldrar bär skuld för barns övervikt – skyll inte på ”samhället”
Långa vårdköer hindrar inte vuxna från att själva hålla koll på vad deras barn äter och hur de rör sig. Sluta hitta på lama ursäkter för vanvård.
🌺💝 Stort tack för Swishgåvor 0704133444 🌺💝
”Två års väntan på vård för Skånes överviktiga barn”, skrev Sydsvenskan i helgen. Tidningen konstaterade att var tionde skånsk fyraåring är överviktig, att få får hjälp samt att väntetiden är två år till specialistbehandling. ”Under tiden får barnen men för livet – kroppsligt och psykiskt”.
Det är tragiskt om barn blir feta. Men felet är INTE regionens kö. Skulden ska läggas på föräldrarna.
Vem ger de överviktiga barnen skräpmat? Vem sätter dem framför en ipad i stället för att uppmuntra dem att skutta omkring i lekparken? Vem tröstar eller mutar med godis?
Sådant kan faktiskt ändras på en dag. Fyra-åringarna behöver inte vänta på hjälp i två år. Hjälpen ska finnas hemma i köket.
Den som har valt att skaffa barn har en plikt att ge dem mat som håller dem friska och starka, på samma sätt som de ansvarar för uppfostran och att ge barnen kärlek.
Om mammor och pappor visar sig vara helt odugliga kan myndigheter gripa in, men huvudregeln måste vara att folk sköter sina egna liv.
Den som ser över rutiner kan få förändring relativt snabbt. Stress kan leda till att man gör fel val, men då får man se över hur man organiserar livet. Det går inte att bara skylla ifrån sig, säga ”åh jag hade så mycket att göra så nu blev det snabbmat igen”. Äh. Planera bättre då.
Skriv inköpslistor och gör storkok. Ta regelbundna promenader. Välj rätt i affären. Alla vuxna människor måste organisera livet för att klara av att betala räkningar, ha ett jobb och en relation. Samma gäller barnen.
En vanlig ursäkt är att fetma ligger i generna. Men det där med att ”det går i arv i familjen” kan ha med vanor att göra. En del smaskar på läsk och lösgodis när andra äter enligt tallriksmodellen. Det är visserligen lätt att dras in i att göra samma som alla andra, generation efter generation, men det är likväl ett val.
🌺💝 Stort tack för Swishgåvor 0704133444 🌺💝
Folkhälsomyndigheten presenterade i vintras en rapport med titeln ”Samhället behöver främja en hälsosam livsmedelskonsumtion hos barn och unga”.
Men vad menas med Samhället? Är det inte föräldrarna som ställer maten på bordet eller lägger fram ostbågarna?
Johanna Schreiber skrev förtjänstfullt på Norra Skånes ledarsida om allt som offentliga Sverige generöst erbjuder föräldrar och barn: Mödravårdscentral, Barnavårdscentral, skolsköterska och fri mat i förskola och skola som enligt Livsmedelsverkets riktlinjer ska erbjuda minst fem olika sorters grönsaker, baljväxter eller frukter till varje dag. Dessutom har barn skolidrott och simskola.
Folkhälsomyndigheten valde dock inte att lägga ansvaret på föräldrarna – utan klagade på företagen som gör reklam för onyttigheter och efterfrågade förbud.
När föräldrar nämndes handlade det mest om att socioekonomiska villkor och andra omständigheter styrde. Tydligen var de vuxna bara stackars drabbade offer. Men det är billigare med morötter och kikärtor än vitt bröd och falukorv, så undanflykten duger inte. Steppa upp! Man behöver inte handla choklad fast man ser en annons.
I Sverige är det en sjuka att lassa över minsta problem på det offentliga och kräva att skattebetalarna reglerar och finansierar. Det behövs ett rejält skifte där fler fattar att vi som individer har ansvar för våra egna liv. Inklusive barnens.
Jag säger detta inte bara för att piska folk, utan för att staten, kommunen, regionen eller Någon Annan inte ständigt kan skydda och rädda oss.
Den som lär sig ta ansvar blir stark, självständig och fri.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör
Statsvetare och journalist, utbildad vid Uppsala universitet. Har skrivit om politik sedan 90-talet, bland annat i Kristianstadsbladet, Expressen och Bulletin.
Tusen tack för att du läser mina texter med argument och fakta i kampen mot socialismen. Tack också för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag. Varje krona är värdefull.
Läs alla texter på min Substack
💥 Gåva Swish: 0704133444
☀️ Gåva Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman
Youtube
hej@carolindahlman.com
Facebook
X
Hemsida
Instagram
TikTok
LinkedIn
Min krönika i Bulletin. “Ingen tvingar låginkomsttagare att röka ihjäl sig”




Jag tror att Dahlman (likt de flesta) innerst inne vet att hon har valt fel metod —"Jag säger detta inte bara för att piska folk"— eftersom hon sjäv (likt de flesta) inte vill bli tillrättavisad av andra medelst skuldbeläggande ("Skulden ska läggas på föräldrarna"). Dvs. denna sorts föräldrar är dåliga föräldrar, som därför ska skämmas.
Denna sorts föräldrar är just sådana som Dahlman riktar sig till, dvs. de som inte förstår/inte vill se sitt eget ansvar, varför de (flesta) inte kommer att ta åt sig av Dahlmans "piska".
·
Denna sorts mentalitet/synsätt (kommunist- eller Folkhems-likt?) gör att de i stället värjer sig från piskan och skyller på/skuldbelägger andra/"det offentliga" (Dahlman: "lassa över minsta problem på det offentliga och kräva att skattebetalarna reglerar och finansierar") och "reklam".
("Det offentliga"/Vården, dess anställda, borde tala om för dessa föräldrar att de får ingen vård/hjälp förrän de har prövat att ändra matvanor och fysiska aktiviteter i familjen.)
·
Förutom de föräldrar som ger (!) barnen osunda mat- och aktivitets/levnadsvanor, finns det en större kategori som brister i ansvar. Dahlman nämner dem i förbigående:
"Vem sätter dem framför en ipad i stället för att uppmuntra dem att skutta omkring i lekparken?".
Vem låter sitt barn titta på en teve (i det egna rummet) som visar jordens alla tevekanaler med barnprogram, nyheter, våld och krig, pornografi och skräckfilmer?
·
Denna 'teve' har i dag krympt och ryms i fickan, eller under täcket, och har förvandlats till ett, inte "Fönster mot TV-världen" (SVT 1974–1985, Åke Wihlney), men ett Öppet fönster mot (vuxen-)världen:
–Vem låter sitt barn vandra omkring i vuxenvärlden (platser barnet besöker; vad den ser och gör) utan tillsyn? –Den som ingår den oansvariga kategorin?
·
Detta har aldrig hänt förr (det vet alla) förrän teven blev en hand-dator (äv. kallad 'mobil' eller surfplatta) med anslutning mot Internet: –den Digitala världen, där samma föräldraransvar gäller i lika hög grad som i den fysiska.
I England/USA anser många föräldrar att det är de stora (amerikanska) Internetföretagen (tex. Alphabet Inc, Meta Platforms Inc) som har ansvaret för vad de förras barn ser och gör i/på den egna (dator)skärmen, varför lagar har stiftats eller diskuteras för att göra de senare ansvariga (med böter).
·
Hur många svenska föräldrar som ingår i denna kategori är okänt. —Okänt är också hur många föräldrar som har läst igenom och godkänt dessa företags användarvillkor/medborgarkontrakt.
(2025 Svenska Epoch Times: "En tredjedel struntar i att läsa användarvillkor")
·
Hur ska dessa företag veta om det är barn som använder deras Internettjänster (datorprogram via webbläsare eller 'App')?
–Medelst digital identifiering, som riskerar att leda till ett övervakningssamhälle à la kommunism, som barnen av i dag lär sig acceptera då det är så roligt att använda en handdator ansluten mot Internet?
·
Utan denna apparat får medborgare stå utanför det Digitala samhället:
2022 Sveriges Radio, Nedkopplad (serie): "Digitaliseringen - går den att välja bort?": –"Går det alls att välja bort internet för den som vill? Och hur ska de som inte kan vara uppkopplade få sina demokratiska rättigheter uppfyllda?")
·
Och så har folks bekvämlighet med handdatorn skapat ett helt nytt samhällssystem: den Digitala demokratin, eller Digikrati där demos (folket) har ersatts av digitalt styre (kratos).
(2022 Simon Webb/History Debunked, YouTube: "How we sacrificed privacy and freedom for the sake of mobile phones and debit cards")
·
När barn av i dag blir gamla ångrar de sig?, men då är det för sent (om en inte har barn/barnbarn):
2022 Dala-Demokraten: "Insändardikt: Du har tappat din kod":
Du har tappat din kod till ditt lösenord,
Du gamling i nutida livet.
Så sitter du åter vid datorns bord,
Och grubblar så översiggivet.
Vad var det för kod –var den lång eller kort,
Var den bra eller illa skriven?
Tänk efter nu –annars deletas du bort,
Du gamling i nutida livet.
Thorild Jonsson, Ludvika
fritt efter Nils Ferlin
Håller inte med fullt ut, det går inte att dra alla över en kam!