Föräldrar har en plikt att uppfostra
Den som väljer att bli mamma eller pappa måste stärka sina barn inifrån och ut. Föräldrar har också ansvar för att barn inte blir mördare och tjuvar. Att strunta i sin skyldighet måste få konsekvenser
Förra veckan slog en domstol fast att en pappa i USA var skyldig till dråp på grund av att hans 15-åriga son 2021 sköt ihjäl fyra tonåringar och skadade ytterligare sju. Rätten konstaterade att pappan köpt ett vapen till sonen trots dennes mentala ohälsa. Även mamman har konstaterats skyldig. 9 april kan de komma att dömas till hela 15 års fängelse.
Det är kontroversiellt att inte bara döma den som utfört brottet, utan även dennes föräldrar, men att göra det i någon grad kan vara ett nödvändigt steg för att stoppa våldet. Den som inte haft ordning på sina telningar måste faktiskt ta ansvar. En förälder har inte bara en plikt att ge barnen kläder och mat. Även moral måste ingå i uppfostran. Liksom valet att inte ge barn farliga vapen.
Omyndiga som mördar, misshandlar och våldtar är skyldiga. Men deras målsmän är inte helt utan skuld.
Exakt hur staten bör straffa föräldrarna är naturligtvis besvärligt att svara på. Hur ser man på familjer där barnen växelvis bor hos mamma eller pappa? Vem ska pekas ut då? Och hur görs avvägningar om barnet har någon av alla diagnoser som finns?
Detta är inga enkla frågor att svara på.
Men i Crumbleys fall är det tydligt att de ignorerade sonens problem. Han hade ritat ”disturbing drawings”, och föräldrarna hade därför kallats till ett möte på skolan om sonens psykiska ohälsa samma morgon som han mördade eleverna. De hade inte gått på mötet och vägrat ta hem pojken. Dagarna innan fick han vapnet utan att föräldrarna kollade om han kunde vara ett hot, enligt åklagaren. Inte heller förvarades vapnet på en säker plats.
De två misskötte solklart sin föräldraroll och barn dog som resultat. De hade kunnat rädda dem, men nonchalerade varningar och spädde på sonens våldskapital.
Även om det var han som sköt fanns föräldrarna som en slags regissörer och scenografer bakom.
Föräldrar har en skyldighet att uppfostra sina barn till att bli skötsamma och välmående. De både kan och bör stärka barns självkänsla, empati och resiliens. Mammor och pappor bör skapa väl fungerande miljöer för barnen att växa upp i. Detta är rimligt att kräva i ett samhälle.
Ny forskning visar att barndomstrauman leder till psykisk ohälsa senare i livet. Annan forskning visar att trauman till och med kan påverka genetiken i generationer.
Naturligtvis har människor personligt ansvar, och en förmåga att, så att säga, bryta förbannelsen. Det är inte kört även om man som barn har varit med om tråkiga saker. Men att uppväxten kan påverka är tydligt.
Ulf Kristerssons regering har som ambition att öka föräldrars ansvar på olika sätt. Bland annat blir det sannolikt lättare för fastighetsägare att vräka någon från en hyreslägenhet om dennes omyndiga barn begår grövre brott i bostaden eller närområdet.
”Föräldrar har ett ansvar för att göra allt de kan för att barnen inte begår brott”, sa justitieminister Gunnar Strömmer (M) när förslaget presenterades i februari.
Förhoppningsvis ger detta incitament till att ta sin uppfostran på allvar.
Regeringen poängterar att familjen slipper vräkning om familjen har larmat till exempelvis sociala myndigheter eller skolan. Det är bra. Forskning visar att nära hälften av alla föräldrar som erbjuds insatser från socialtjänsten – för sig själva och sina barn – tackar nej. Forskaren Maria Heimer föreslog en lagändring som minskade föräldrarnas vetorätt. Det låter som en mycket god idé.
I Tidöavtalet finns även förslag om ändringar kring föräldrars skadeståndsansvar för barns brottslighet. Annat som nämns i Tidö är ett förväntansdokument i skolan kring ordningsregler, som elever och föräldrar ska skriva på. En utredning tillsattes i november, och ska redovisas i december.
Individualism är en viktig princip, och jag menar att man så långt det går bör dömas individuellt. Inte i familj eller klan. Men barn blir inte perfekta lyckliga medborgare av egen kraft. Med fel slags styrning kan de bli det motsatta. Varje person som har valt att ha barn har även ansvar för att detta får en så bra, positiv, härlig och hederlig start som möjligt. Det skapar ett gott samhälle, och ett tryggt Sverige.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör
Statsvetare och journalist
Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.
💥 Gåva Swish: 0704133444
☀️ Gåva Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman
hej@carolindahlman.com
Facebook
X
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube
Mitt passion project Life - You got this - love life coach
Det är för mycket i debatten som går ut på att staten och politiken ska lösa det som är föräldrars ansvar. Nu senast L’s förslag om skärmtid gör barn sent på kvällen. Tanken är god men det är ändå genomkorkat.
Det är inte politikens ansvar!
I många fall när föräldrar inte kan ta ansvar för sina barn är det i familjer där man har många barn. En väg framåt är att begränsa barnafödandet i familjer från kulturer där barnafödande är kvinnans uppgift är att begränsa barnbidraget.
Ta bort barnbidraget från barn nr 3 och ta bort flerbarnstillägget helt och hållet.
Finns ingen anledning att staten ska betala för barnafödande där ansvaret för resan skaffade barn sviktar.
Den som inte tar sitt föräldraansvar ska få barnbidraget indraget, ett första steg. Ett nästa steg kan vara skadeståndsanspråket.