Nej, Hirvonen – vi kan inte rädda hela världen

Sverige har stora problem med integrationen. Ändå vill Miljöpartiet hjälpa fler. Hur tänker de? Vem av oss ska offra mer? Ska pengar tas från skola, vård eller omsorg? Har MP ett hjärta?

Sverige ska ta emot fler flyktingar. Det var Annika Hirvonen (MP) tydlig med i Agenda i söndags. Hon tyckte att alla EU:s länder skulle hjälpas åt nu när en halv miljon flyktingar kommit bara under första halvåret i år. Hennes generositet motiverades med att väldigt få söker asyl här nu.

Sanningen är att Sverige för tillfället visserligen tar emot färre än vi gjorde för några år sen, men långt ifrån noll – särskilt inte med tanke på alla som flytt från Ukraina.

Dessutom är arvet efter de rödgrönas generösa linje kännbart. Utanförskap, arbetslöshet, hederskulturens värderingar, kriminalitet och psykisk ohälsa drabbar många i vårt land.

Naturligtvis skulle alla som har ett hjärta vilja vifta med ett trollspö och ge hela världen en hjälpande hand. Det är oerhört svårt att se bilder på frustrerade människor med längtan efter ett bättre liv, som riskerar livet på båtar på Medelhavet. Men realism måste vinna över idealism och naiv optimism.

Just nu är 110 miljoner människor på flykt från krig, konflikter och förföljelse i världen. Väldigt många skulle vilja bo granne med oss. Fyra av tio i Ghana och Senegal uppgav för några år sen att de planerade att migrera. 75 procent i Nigeria ville flytta, enligt Pew Research Center.

Var sätter MP gränsen? Finns en gräns?

Tidöpartierna försöker få ner migrationen, bland annat genom att skärpa villkoren kring anhöriginvandring och försörjningskrav, men får mothugg från vänster.

Alex Schulman vände sig i en krönika emot beskrivningen av invandring som en definitiv belastning. Han lyfte nyheten från DN om att andelen arbetslösa födda utanför Europa är nere på rekordlåga nivåer.

Jag beundrar optimismen.

För hur ser det egentligen ut? DN hade åkt till Surahammar, där det finns ett växande behov av personal i välfärden. Men som exempel på den positiva utvecklingen intervjuades en man från Eritrea som bott i landet i åtta år. Nu hade han fått jobb på ett äldreboende. Men – OBS – det var ett så kallat nystartsjobb, subventionerat av skattebetalarna. Hans svenska var efter åtta år på samma nivå som hans barn i lågstadieåldern, sa han stolt.

En kvinna på Arbetsförmedlingen förklarade att både privata och offentliga arbetsgivare sänker sina krav på utbildning och erfarenhet. Knappast idealiskt för elever och gamla.

Och trots den positiva rubriken om ”rekordlåg arbetslöshet” innehöll artikeln information om att arbetslösheten var 19,4 procent bland utomeuropeiskt födda.

Aftonbladets ledarsida menade häromdagen att Maria Malmer Stenergard (M) ”saknar medkänsla med människor på flykt”. Skribenten lyfte den svåra situationen i Europa, nu. AB hade dock ingen lösning. Ska Sverige ta emot 10 000 till? 100 000? 1 000 000? Hur?

Avsaknaden av kontakt med verkligheten är typisk för vänstern. Liksom att sätta bilden av sig själva som godare.

Annika Hirvonen sa i en intervju i Kvartal 2020 att MP är för ”solidaritet med världens alla människor”. Hon såg inte kostnaden som ett problem. Partiet vill också ha öppen arbetskraftsinvandring och återinföra permanenta uppehållstillstånd. Märta Stenevi har sagt försörjnings- och språkkrav inte skulle ställas om MP styrt själva.

Förlorarna på en sådan infantil linje är du och jag, som skattebetalare i behov av trygghet. Integrationen fungerar faktiskt inte. Att ta emot än fler blir en belastning på allt från cancervård till vägbyggen, från skolböcker till försvar.

De rödgröna har försatt Sverige i ett svårt läge och kan inte trolla sig ur det med fina ord.

Den som har empati törs se helheten.

Carolin Dahlman
Högerliberal debattör

Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube