Politikers blundande har förstört landet

I decennier har politiker undvikit att lösa problem. Hur ska Sverige förbli rikt, starkt och friskt om många barn inte klarar skolan, är traumatiserade och dras till kriminalitet? Är det för sent?

Rapporteringen om barnligor och allt yngre som lockas att göra brottskarriär är hjärtskärande.

Rektorn på kommunala Väsbyskolan i Upplands Väsby där många unga brottslingar gått berättade i radion om elever med erfarenhet av gruppvåldtäkter, förnedringsvåld och misshandel. Av att se sin mamma bli våldtagen och ihjälslagen. De har trauman.

Det är ingen ursäkt för att sedan mörda för pengar, men en förklaring. Hurt people hurt people.

Nästan 90 procent av eleverna på Väsbyskolan har utländsk bakgrund och sannolikt svårare i skolan än andra. Bara 60 procent av skolans niondeklassare uppnådde kunskapskravet under 2021. Snittet i riket är 75.

Vänstern beskyller friskolor som ”tar” elever, men orsaken är självklart migrationen, som tilläts bli mycket omfattande under både höger- och vänsterregeringar.

Politiker i båda läger har i decennier bidragit till både skolmisslyckanden och dagens våldsvåg. De har skadat Sverige när de vägrat se vad det får för effekt att ta emot flyktingar från en lång rad länder med andra värderingar och kulturer.  

Syftet har ofta varit gott, men konsekvenserna destruktiva. Man menade väl, men missade att göra konsekvensanalyser och verkar inte ha varit nyfikna på hur mångkultur fungerar.

På 70-talet bestämde riksdagen att: ”Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten”. Mångkulturen var mål.

Detta var en tid då kunskaper om klaner, hedersförtryck eller dödsstraff för homosexuella var svag. Friheten att välja livsstil var viktigare än att inspirera till svenska värderingar kring frihet, tolerans och demokrati.

Sen fortsatte det. Problemen var synliga, men makthavarna tycktes blunda.

1997 skrev dåvarande S-regeringen i en proposition att roten till missförhållanden i familjer med invandrarbakgrund kan sökas i utanförskapet när det gäller arbete och anständig försörjning. Socialbidragen skulle ”bli en orimlig börda om de nuvarande trenderna inte kan brytas”.

Ändå ställdes inte högre krav. Ändå pressades inte nyanlända till att plugga och lära sig svenska.

2005 hölls debatter i riksdagen om en ökande ungdomskriminalitet. Samma år varnade polisen i Göteborg för att en ny generation grovt kriminella höll på att växa fram och att den organiserade brottsligheten hade vuxit. Polisen beskrev i en rapport att en typisk person som riskerar att rekryteras till kriminella gäng var ”andra generationens invandrare eller kom till Sverige som barn och har svåra levnadsförhållanden i ett segregerat område.”

Uppdrag Granskning avslöjade senare att rapporten inte följdes upp.

Redan 2005 skrev också regeringen i statsbudgeten om skillnader i utbildningsresultat mellan barn med svensk och utländsk bakgrund. Trots det hanterades ojämlikheten uppenbarligen inte nog ansvarsfullt.

Året efter vann Alliansen makten, men det löste inte problematiken. 2007 skrev Beatrice Ask (M), då justitieminister att: ”Ungdomsgäng i storstädernas förorter ägnar sig i ökad utsträckning åt grov organiserad brottslighet med systemhotande inslag, till exempel i form av övergrepp i rättssak och hot mot målsäganden. Särskilt illavarslande är att dessa gäng drar in mycket unga personer i allvarlig kriminalitet”.

Regeringen stärkte rättsväsendet. Men det räckte inte.

2010 rapporterade Stockholms dåvarande polismästare Carin Götblad att 5 000 unga riskerade att dras in i kriminella nätverk. ”Ju fler pojkar och unga män som lever i utanförskap, desto större och mer aktiva kommer morgondagens kriminella grupperingar att vara.”

Men ängsliga politiker oroade sig mest över att ligga för nära SD, så alldeles för lite gjordes.

Socialstyrelsen rapporterade 2015 att ungefär 20–30 procent av flyktingarna led av psykisk ohälsa. Detta korrelerar ofta med dåliga skolresultat.

2017 beskrev Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg lättkränkta män som redan i unga år är tungt belastade. ”De saknar utbildning, har missbruksproblem och bär ofta på obearbetade trauman. Våldet de utövar är grovt och oförutsebart.” Han varnade för att problemen skulle hänga med de närmaste tjugo åren och man inte lyckades jobba effektivt med dem.

Men vad gjordes? Ett par år senare sa Stefan Löfven, S, häpet: ”Vi såg det inte komma”. Socialdemokraterna ville ha familjevecka och en historiskt hög kulturbudget. Ensamkommande fick stanna, trots att de saknade asylskäl. Att pressa föräldrar var tabu.

Jag vill inte späda på politikerföraktet, men nog finns skäl att tvivla på både läsförmåga och handlingskraft. Nu har vi äntligen en regering som både törs se och agera. Självklart anklagas den för att vara ond. De fula orden smattrar.

Det får inte leda till att man backar. Och vi som vill se ett Sverige som blomstrar i framtiden, fullt av starka människor måste stötta.

Efter lång, lång, lång tid finns äntligen hopp.

Carolin Dahlman
Högerliberal debattör

Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube