S duttande förvärrade läget i utsatta områden

Vänsterns blundande har gjort områdena till minfält. Fyllda med radikalisering, moralpoliser, droghandel, utpressning, stenkastningar, skjutningar och hot. Inte så konstigt att varannan vill flytta.

Sedan 2014 publicera polisen regelbundet listor över utsatta områden, där en halv miljon bor i stök och oro. För elva år sen fanns 55 områden. Årets lista kommer i veckan. Oavsett hur omfattande den är kommer problemen knappast att vara lösta.

”VEM har en helhetslösning för utsatta områden”, undrade Magnus Ranstorp uppgivet när jag intervjuade honom i veckan.

Han menade att regeringen skyndsamt behöver hålla en nationell konferens, där man bjuder in främsta experter och städer där berör.

”Ingen regering har gjort det hittills. Ingen har haft en plan framåt. Alla jobbar i silos och bevakar sitt område. Politikerna har flyttat ut frågan till myndigheter och sen till projekt, och inte tagit ansvar för helheten. Men vi behöver samla alla – näringslivet, stat, kommuner, myndigheter och så vidare. Samordning är tyvärr inte deras paradgren, men det skulle behövas”.

Jag förstår hans frustration. Ranstorp har sagt detta i femton år, och vi är många med honom som har skrikit oss hesa. Poliser och forskare har larmat om gängkriminalitet och utanförskap i över 30 år.

Politikerna har under dessa decennier blott försökt lösa problemen via duttande med projekt, några miljoner hit och dit.

Socialdemokraterna sa sig vända på stenar, men flyttade inte ens på smågrus. De satt stadigt på händerna tills dessa domnade. Tiden gick. Människor for illa. Små problem växte sig enorma.

Tafatthet är ju som anabola för politiska orosmoln.

Alliansen är inte oskyldig. Man satsade 2013 på ett utanförskapsstöd på 200 miljoner kronor på två år för att stärka landets 15 mest utsatta stadsområden. ”Summan är trams”, sa ett socialdemokratiskt kommunalråd.

Men när S tog över 2014 blev det knappast bättre. 2016 kom ett reformpaket för utsatta områden. Bland annat skulle straffen för attacker mot blåljuspersonal ses över. En lag kom dock först 2020. För 2017 avsattes 110 miljoner kronor, och totalt 250 miljoner kronor. En spottstyver.

2018 beslutade regeringen om en långsiktig strategi för att minska och motverka segregation för perioden 2018-2028. Kommuner med socioekonomiska utmaningar fick ganska stora summor. 2,2 miljarder kronor årligen 2020–2027. Men för 2018 avsattes bara 425 miljoner kronor och för 2019 1,35 miljarder.

För lite och för sent.

I december 2020 antog regeringen handlingsplanen ”Ett Sverige som håller ihop - regeringens insatser för minskad segregation och goda livschanser för alla”. Delegationen mot segregation, Delmos, fick fördela 250 miljoner kronor per år för att minska och motverka segregation 2021–2023.

Jämfört med vad usla skolresultat, skrämda företagare, brottslighet, hedersförtryck och så vidare har kostat i pengar och trygghet var alla åtgärder förtvivlat otillräckliga.

En av orsakerna till att utsatta områden blivit ett sådant dilemma är EBO-lagen, som ger nyanlända rätt att bosätta sig var de vill. En borgerlig regering införde den 1994, men både Allians- och S-regeringarna behöll den – trots att det framgick allt tydligare att den skapade enorma problem.

En majoritet av landets socialdemokratiska kommunalråd ville avskaffa lagen 2015, men regeringen vägrade. Justitieminister Morgan Johansson (S) sa att det skulle kosta för mycket.

2020 skärptes lagen, så att en asylsökande som flyttar till ett utsatt område kunde förlora sin dagersättning. Men S samarbetsparti Vänsterpartiet trilskades. V i Malmö kommenterade: ”Att straffa människor i en redan utsatt position för att de vill vara nära släkt, vänner eller landsmän är inte en jämlikhetens politik”. Så det där avskaffandet som kommunerna ropat efter blev bara halvdant.

Resultatet av ignorans, nonchalans och skönmålande är sorglig. För två år sen visade en undersökning att varannan i utsatta områden vill flytta, främst på grund av den höga kriminaliteten. Mer än varannan kvinna som bor i ett socialt utsatt område känner sig otrygg i sitt eget bostadsområde, enligt Nationella trygghetsundersökningen.

Så länge politierna fortsätter att sprätta kaffepengar över områdena lär det inte bli bättre. Tvärtom. Ovanpå socioekonomiska utmaningar läggs i stället kulturell polarisering och radikalisering.

Salafister vill segregera och inkapsla invånare i utsatta områden, enligt en rapport från Försvarshögskolan som kom förra året. De radikala gör detta som ett alternativ till att bygga kalifat utomlands, berättade Magnus Ranstorp för Dagens Nyheter.

Det är hög tid att rädda de hederliga, skötsamma invånarna Rinkeby, Gottsunda, Lövgärdet, Rosengård och Norrby. På riktigt. En nationell konferens kan vara en början. Om den hålls omedelbart.

Carolin Dahlman
Högerliberal debattör

Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.

💥 Gåva Swish: 0704133444   

☀️ Gåva Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
X
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube