Varning: hedersvärderingar kan komma att begränsa vår frihet

Många som lever med hedersnormer är negativt inställda till mänskliga rättigheter. Numera finns de som inte accepterar friheterna i vår vardag – och röstar i valen.

Svenska fri- och rättigheter kan kännas självklara, men är en skör present från tidigare generationer, som kämpat för dem. Det smärtar hur hoten mot friheten inte tas på allvar, eller att larmen viftas bort som islamofobi eller rasism.

Våra liv skulle ju förändras radikalt om autoritära värderingar, långt från de typiskt svenska, överrumplar Sverige. Alla vill nämligen inte ha demokrati, jämställdhet och individuella friheter.

Jag hör på radion att en oppositionspolitiker i Thailand riskerar fängelse för att ha poserat på en bild med kungen. I tidningen läser jag att kvinnor som tar av sig slöjan kan dömas till tio års fängelse. Eritrea förbjuder homosexualitet.

Den höga invandringen till Sverige innebär att vi numera har invånare här som flytt från förtryck – men även andra som fortsätter sympatisera med förtryck. Det blev tydligt i somras, när två falanger med olika syn på diktaturen i Eritrea, rök ihop. Båda finns i vårt land numera.

I förra veckan kom en oroande rapport från Göteborgs stadsrevision, som visade att staden brister i sitt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Bland annat finns skolpersonal som upprätthåller hedersnormer. De lever själva i hederskontext och kan ha svårt att bryta med kulturellt nedärvd hederskultur. Om de bor i samma område som barnen på förskolan kan det finnas en rädsla för att gå emot vårdnadshavarnas eller släktens vilja. Enligt socialförvaltningarna kan personal därför agera som vakter och kontrollera elever – underrätta vårdnadshavare om barnen gör något som kan anses bryta mot hedersnormen.

Offentligt anställda blir alltså en del av förtrycket i stället för att envist och bestämt pränta in svenska värderingar.

Tyvärr är skillnaderna i attityder till mänskliga fri- och rättigheter signifikanta mellan unga som lever med hedersnormer och de som inte gör det, enligt en kartläggning från 2018.

De som lever med hedersnormer är generellt sett mer negativt inställda till frågor som jämställdhet, fri abort och samkönade äktenskap. Pojkar är genomgående mer negativt inställda till mänskliga rättigheter.

Exempelvis anser en femtedel att förbud mot att gifta sig under 18 inte alls är bra. Cirka en av tre pojkar tycker att förbud mot könsstympning var dåligt. Bara hälften stöder rätten till fri abort och var tionde flicka är negativ till att barnaga inte tillåts.

Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, begränsas 10–20 procent i årskurs nio av oskuldsnormer.

I Göteborgs kartläggning tycker bara 68 procent av pojkarna som lever med sådana oskuldsnormer att det är jättebra att kvinnor och män har lika rättigheter. 10 procent svarar att det är jättedåligt. Bara 29 procent menar att det är jättebra att homosexuella får gifta sig. 47 procent svarar ”jättedåligt”. Över 40 procent anser att det är dåligt att föräldrar inte får bestraffa barn med våld.

Barn i hederskulturer är ofta utsatta, och många av oss ha fajtats för deras rätt att få leva i frihet. Men vi måste dessvärre inse att många finner sig i den ofrihet de fostras in i. De tycker att den är bra, och kan föra den vidare när de själva får barn. De utsatta kan komma att utsätta.

En SNS-rapport visar att de som invandrat anpassar synen på familj, fritid och politik, men när det gäller religion, tillit samt synen på homosexualitet, abort och skilsmässa tar det längre tid.

Risken är att det dessutom tar betydligt längre tid på grund av separatismen, att grupper med samma bakgrund tyr sig till och påverkar varandra. I ”Separatismen i Sverige” (Timbro) läser jag att tio procent av Sveriges befolkning nu är födda i Asien eller Afrika. Mer än var fjärde har utländsk bakgrund. 115 000 är födda i Somalia eller har minst en förälder därifrån. De ”tenderar att reproducera samma typ av organisationsstruktur och dithörande levnadsmönster i invandringslandet”, skriver Mauricio Rojas.

Människor från länder med en helt annan kultur än vår har välkomnats. Vi ser hur det skaver. Och detta är bara början.

Det offentliga är utåt sett duktigt med sitt värdegrundsarbete. Det skrivs hyllmeter och diskuteras på möten. Men hur noga är man med att verkligen försvara fri- och rättigheter i vardagen?

Tyvärr visar rapporten från Göteborg att många slarvar.

Konsekvenserna av att hedersnormer oemotsagda letar sig in i skolor, vården och myndigheter är att ofrihetsvärderingar breder ut sig. När människor som vill begränsa vår frihet går till valurnorna röstar de kanske i enlighet? Hur ser Sverige ut på sikt då?

HR-avdelningar och politiker behöver bli mer bestämda kring anställdas uppfattningar. Nu har det “ojats” från höger till vänster i åratal, men problemen kvarstår. Skolan måste lära ut betydelsen av frihet och individualism. Fula attacker mot oss som larmat om problemen har tyvärr tystat, men vi måste fortsätta gorma.

Innan det är för sent. Innan de fri- och rättigheter vi ärvt från tidigare generationer är ett minne blott – ett minne att nostalgiskt längta tillbaka till.

Carolin Dahlman
Högerliberal debattör

Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube