Vem vågar säga till bråkstakar när man kan bli misshandlad?

Killarna drog ner bikinitrosorna på en tjej på badhuset och flickans pappa ringde polisen. Men när han lämnade badet blev han misshandlad som straff. Det lågaffektiva Sverige har skapat otryggheten.

Ett par pojkar hoppade mot andra barn på ett badhus i Lund och försökte dra av en 11-årig flickas trosor. Tjejens pappa tillkallade polis, som tack och lov hade tid att rycka ut, och pojkarna och deras mamma tvingades lämna badhuset.

Men tyvärr travade de inte ut med en känsla av skam och skuld, med huvudena sänkta och en nyvunnen insikt att man ska respektera flickebarns kroppar.

Nej, nej. I stället ringde de släktingar som kom och misshandlade pappan svårt. Han blev slagen, sparkad och stampad på inför sina små barn, lämnades med en fraktur samt problem med nedsatt hörsel och dålig syn. Enligt förundersökningen stod mamman och hejade på när grabbarna pucklade på.

Det är så mycket svärta i den här historien.

Vem törs visa civilkurage och säga ifrån när det kan ge så svåra konsekvenser? Till slut blir vi alla som små, rädda möss bland själviska individer som skiter i rätt och fel.

De säger inte ”förlåt” – tvärtom. Och vi tvingas böja huvudet och otryggt hasta förbi med näven knuten i fickan.

En sjuk tvist på historien är att andra badgäster försökte uppmärksamma personalen i timmar utan att killarna portades. De vuxna ”sa till”, men inte mer.

Badhuschefen förklarade: ”Vi har haft utbildning i kränkande särbehandling och i att möta människor med lågaffektivt bemötande”.

Aha. Vad tycker badhusets övriga besökare om att barn tillåts förstöra för de skötsamma utan att det får konsekvenser? Personalen ville vara lågaffektiv, men det flathet går ut över oskyldiga. De som sabbar lär sig inte göra rätt, utan får ett slags tyst medgivande om att egoism är helt okej.

Svenska samhället har alltför ofta svaga sanktioner. Polisen är osynlig, emedan knarkhandeln pågår öppet och folk är otrygga. Sekretessen förhindrar myndigheter från att samarbeta, så kriminella kommer undan. Straffen är så låga att de knappt känns. Skolan låter bråkstakar härja.

Kanske hade killarna på badhuset och deras brorsor daltats och curlats av slapp-Sverige genom livet? Vem vet.   

Resultatet blir att de våldsamma – som bara tänker på sig själva – visar tänderna och vräker sig fram obehindrat. Rättsväsendet sanktionerar med smekningar och de kriminella spinner.

Tidigare fanns en social kontroll, där värderingar, rätt och fel eller schyssthet formades i samspelet mellan människor.

Sånt tycks passé. Vem törs sträcka på ryggen och uppmana till hyfs?

I nyhetsflödet flimrar rubrikerna förbi. ”Pappa angrep polis - efter att sonen snattat i butik”, skrev Kristianstadsbladet i december. Poliserna hade larmats till en butik efter att en tonårspojke gripits för snatteri. Kort därefter kom pojkens pappa och angrep poliserna, som fick föras till sjukhus (28/12).

”Ung rökare blev tillsagd – knäade vakt flera gånger i skrevet”, läste jag i Smålandsposten (14/10). En 16-årig flicka gillade inte att vakten påpekade att hon inte fick röka på perrongen, så hon tjoffade till.

Andra exempel: ”Tog till våld efter tillsägelse om rökning vid Flygfyren – unga män döms för misshandel”. ”Värd på resecentrum attackerades – efter tillsägelse”. ”Tillsägelse utlöste våld”.

För några år sedan sprutade ungdomar i Kristianstad tändvätska på en kvinna i 70-årsåldern när hon sa åt dem att det inte var tillåtet att grilla intill huset. Killarna, ett gäng i 13-15-årsåldern, svarade först med okvädningsord, men när hon försökte släcka elden själv sprutade de unga tändvätska på grillen, så att hon fick på överkroppen.

I veckan sa en ICA-handlare till radion att det är svårt och farligt att avvisa personer, så han tillkallade vakter. Butiken mottog hot varje vecka. ”Det som samhället i övrigt. Det är ett hårdare klimat nu än när man backar tio år tillbaka.”

Ja, Sverige har förändrats och måste snarast byta kurs. Ett kärleksfullt samhälle står på de svagas sida, medan det lågaffektiva Sverige gör tvärtom. Det krossar våra hjärtan när det gullar med de vilda. En otrohet som sårar.

Carolin Dahlman

Tusen tack för minsta lilla gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag. Tack vare era gåvor kan jag fortsätta gräva, informera och påverka.

⭐️ Bankgiro 5355-7716

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube