Belasta inte sjukvården när din kille gjort slut
Hjärtesorg är jobbigt, men de som går till läkare med kärleksproblem stjäl resurser från sjuka och äldre. Unga behöver stärkas inifrån, så att de klarar livets trassel.
Jag är med i en Facebook-grupp här i Sydney där majoriteten verkar vara tjejer runt 25 år. Häromdagen postade en tjej: ”Jag och min kille har jag gjort slut och jag är förkrossad.” Hon avslutade inlägget med ”Kan jag gå till doktorn?”
Som 51-åring reagerade jag med förvåning. ”Doktorn? För att en kille gjort slut?”
Men de hälften så gamla tjejerna la upp kommentarer i en strid ström av typen ”absolut, gå till din läkare och be om en hälsoplan”, ”be om remiss till en professionell psykolog” eller ”berätta för din vårdcentral om hur du mår”…
Att den omedelbara reaktionen på att en relation tagit slut är att uppsöka den professionella vården är ett tecken i tiden, på att unga har svårt att klara av livets normala dippar och utmaningar. Nyhetsrapporter om att föräldrar söker jobb åt sina barn ligger i linje med det.
Var ska detta sluta? Risken är enorm att hela generationer försvagas och får svårt att klara problem av egen kraft. Om de inte bygger upp ett emotionellt immunförsvar och hittar strategier för att ta sig an krångel kommer krånglet att bli krångligare.
Ungdomarna förlorar om de tultar hjälplöst igenom livet och behöver extern stöttning för allt från att få jobb till att hantera konflikter. Utan mentala muskler mister de sin självständighet, blir beroende och sårbara.
Också samhället förlorar. Om unga kräver resurser från sjukvården för normala dippar blir det färre kronor till personer med cancer, hjärtattack och diabetes.
I veckan kom ett larm om att unga kvinnor med lättare åkommor söker mest digital vård. Läkare varnade för att detta kan slå mot sjuka äldre som söker vård hos vårdcentraler. Pengarna tas ju från samma budget. Kronorna räcker inte till allt.
De stressrelaterade sjukskrivningarna har ökat med 25 procent på fem år och i år slogs rekord, enligt Försäkringskassans årliga lägesrapport som kom häromdagen. 2022 betalade Försäkringskassan ut 39,5 miljarder i sjukpenning, och största delen gick till stressrelaterad psykisk ohälsa och depressioner. Psykiatriska diagnoser stod för hela 42 procent av sjukpenningskostnaderna.
Den psykiska ohälsan ökar i rasande fart och myndigheterna och sjukvården kämpar på med program och projekt. Det ropas efter pengar. Men om fler inte finner sin egen, inneboende kraft spelar det ingen roll om vi satsa triljoner kronor på att ge psykologhjälp. Det blir som att tömma vatten i ett durkslag, det bara sipprar ut.
Unga behöver bygga självkänsla, och i föräldrar uppfostran måste ingå att stärka de små. Ju fler som lär sig resa sig upp om de faller, desto fler kommer att bli stryktåliga. Det behöver vi ju trots allt vara i ett normalt liv. Ingen undgår det svåra.
Vi hamnar alla i existentiella funderingar som: vad som är meningen med livet, vem är jag, vad är poängen? Detta kan självklart ge ångest, oro, stress. Men genom att stanna i de negativa tankegångarna och betrakta livets naturliga svårigheter som sjukdomar blir vi olyckliga.
Dessutom stjäls läkartid från cancersjuka och det måste genast förhindras.
Visst måste en hjärtekrossad finna tid för att sörja förlorad kärlek, men den som fastnar i sorgen är i fara. Den som blir fånge i bitterhet, ältande, offermentalitet och självömkan går miste om värdefull tid.
Säg till de sorgsna: Du har bara ett liv. Varför slösa bort det på att vara förkrossad? Lev medan du lever. Sen kanske inte finns.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör
Statsvetare och journalist
Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.
💥 Gåva Swish: 0704133444
☀️ Gåva Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman
hej@carolindahlman.com
Facebook
X
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube
Mitt passion project Life - You got this - love life coach
Bra inlägg!! Jag har funderat över samma sak. Jag tror att en del av orsaken ligger i att samhället inte verkar längre begära att man skall lösa sina problem själv. Minsta tågolycka eller busskrock så tas det in psykologer och jourhavande präst för att hjälpa människor att bearbeta "traumat". Jag är gammal, jag klarar mina egna problem och skulle skämmas över att behöva ta hjälp. Skulle prästen närma sig mig skulle jag be honom ta sig an någon annan.
Västerlandets undergång är nära nu. Patienten är dödssjuk och ingen jordisk hälsovård kan göra något åt saken. Framtiden, sunda ungdomar med verkligt hållbara ideal finns förhoppningsvis i Asien, om inte, så är det Medeltiden 2.0 som väntar mänskligheten. Annars gick det bra för planeten fram t o m 2019. Se t ex "Our World in data" https://ourworldindata.org/much-better-awful-can-be-better