Det är Andersson som hotar demokratin med sina överdrifter

S-ledaren försöker skrämma väljarna med fula, uppskruvade utspel. Hon menar att regeringen är ett hot mot demokratin. Men hon borde se sig själv i spegeln.

I helgen skrev Magdalena Andersson (S) på DN debatt att: ”SD:s högerregim hotar grunderna i vår demokrati”. Hon påstod att ”vårt lands själ står på spel”.

Hon har i dagarna ångat på i samma överdrivet stormande anda.

”De försöker tysta det demokratiska samtalet genom att tysta kritiska röster”, fräste hon till Expressens reporter inför partiledardebatten, och uppvisade sin allra bistraste blick.

Anledningen till ilskan var att regeringen ändrat i lotterilagen, vilket kommer att slå hårt mot S finansiering. Partiet kan inte tjäna på folks drömmar om lotterivinster. Klart att Andersson blir arg – men egenintresset skaver.

S-ledaren borde meditera en stund för att besinna sig. Att gå igång sådär kan inte vara bra för blodtrycket. Djupandas, räkna till tio.

Men jag anar att det egentligen inte är genuina känsloutbrott, utan mest spel och strategi, i syfte att skrämma väljare bort från högern och locka dem till sig själv.

Andersson är känd för att svänga sig med överord. I valrörelsen jämförde hon SD:s retorik med nazisternas. Hon talade hon om att ”stå på rätt sida av historien”. S höll presskonferens och pekade ut SD som säkerhetshot.

I förra veckan antydde S-ledaren att Ebba Busch (KD) val att åka på semester med sina barn, och inte delta i partiledardebatten i SVT, var ett slags sätt att slippa debattera mot oppositionen. Debatterna var ”en viktig del av demokratin”, sa hon.

Ja, det är tydligen mycket som hotar denna. Frågan är om hon inte skulle rikta pekfingret mot sig själv? Är det sunt för vårt demokratiska systemet att gasta och skrika, överdriva?

Knappast.

Statsminister Ulf Kristersson (M) reagerade med full rätt på attackerna. ”Det här med att hela tiden antyda att den andra sidan egentligen vill utrota demokratin, lek inte med den elden den är farlig”, sa han.

Jag håller med. Andersson spottar och fräser i stället för att bemöta sakligt. I SVT-debatten sa hon: ”Man ger sig på hbtqi-personer, på civilsamhället. Man ger sig på journalister, man ger sig på akademin, man ger sig på myndighetspersoner och kallar dem för aktivister.”

I DN debatt skrev hon: ”Representanter för regeringsunderlaget kritiserar aktivt journalisters legitimitet när de granskar makten, samtidigt som de driver på och verbalt attackerar fria medier och public service. De talar om att straffa enskilda journalister.”

”Man”… ”De”… Tittare och läsare kan lätt få intrycket av att Tidöpartiernas alla politiker dundrar omkring och straffar journalister och ger sig på homosexuella.

Så är det självklart inte. Men Andersson vet vad hon gör. Retoriken är sannolikt vald med omsorg.

Men seriösa debattörer bemöter uttalanden från namngivna personer och lyfter och bemöter faktiska händelser. Den som svepande attackerar i klump hänger ut oskyldiga, trots att de inte gjort någonting.

Dessutom blir inte argumenten bemötta sakligt, för hur kan man göra det när kritiken är luddig? Vad menas med ”straffar” eller ”ger sig på”? Apropå vad?

Risken är att den som lyssnar drar långtgående slutsatser. Det är kanske Anderssons syfte. Det är inte hedervärt eller värdigt den som vill få statsministerposten.

Vi som är aktiva i den politiska debatten är vana vid den här typen av högljudda härskartekniker. Vi blir inte rädda för egen del. Men väl för Sveriges.

Carolin Dahlman

Tusen tack för varje liten gåva 💝

⭐️ Bankgiro 5355-7716

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube