Högern behöver charma fler än eliten

Att uppmana till att göra val och ansvar kan upplevas hotfullt. Inte alla kan, vill eller törs välja och ta konsekvenserna. Hur formar man budskap, hjälper osäkra och får fler att tro på sig själva?

Moderaternas senaste idéprogram heter ”Frihet och ansvar”. Enligt idéskriften som kom åren innan var utgångspunkten att individer har frihet att forma sitt liv efter eget huvud, samt ”ansvar, för sig själv, sina nära och samhället i stort”,

Detta är ett arv från Gösta Bohman, som menade om att M tror på människan som en förnuftigt och logiskt tänkande varelse med vilja och förmåga att ta och bära ansvar.

Samtidigt menade han ödmjukt att folks kunskap är begränsad, och att vi inte alltid kan se konsekvenserna av våra handlingar. Lösningen på detta dilemma var att reformera samhället stegvis.

Arvet hängde i. M:s valmanifest 1991 berättade att ”tilltron till den enskilda människans och familjens förmåga att själva ta ansvar för och forma sina liv är grunden för moderat politik”.

Det finns dock ett stort problem med att det stora högerpartiet - ledaren i regeringen – lockar väljare med den här linjen. Nämligen att inte alla människor faktiskt varken kan eller vill ta ansvar för sig själv.

Jag får känslan av att Moderaterna drivs av en slags starka, pigga, friska A-människor med full koll – men inte alla svenskar är sådana.

Vissa är inte pålästa eller beslutskapabla, oavsett reformtakt. En del växer upp i dysfunktionella familjer, där föräldrarna har låg utbildning eller kanske inte ens kan svenska. Andra har inte läshuvud, och föredrar att snickra eller laga mat före att läsa på detaljer om olika förskolor. Ytterligare andra bär på trauman och sjukdomar.

När högern entusiastiskt pratar om hur fantastiskt det är att erbjudas en massa alternativ – gällande allt från elbolag, apotek och skola till vårdcentral och pensionsfond – får en del panik. Dagen är ju full av andra val också – kring vad man ska äta till middag, vem man ska dejta eller vilken av alla låtar man ska spela på Spotify.

Ansvaret som påläggs folk kan vara en tung börda. Tänk om man väljer fel? När psykologer ger människor för många val blir de stressade och oroliga. Det kan också leda till att man känner sig missnöjd med det val man till slut gjorde. Dessutom kommer känslan av självskuld om elbolaget man valde blev dyrast, eller skolan stökig.

Vem har ork och tid att lusläsa alla tabeller och faktablad, för att vara säker på att man fattar rätt beslut? Väldigt få, skulle jag säga. Vi har ju annat roligt att ägna oss åt.

Dessutom saknar en del tillit till sig själva, en känsla av att lita till sitt förnuft. En del av oss är stundvis ängsliga, rådvilla och osäkra. Till viss del kan det vara ett nedärvt personlighetsdrag. Till del kan det vara inlärt, från lika veliga föräldrar eller traditioner.

Ytterligare faktorer som stör vår beslutskapacitet är att vår hjärna reagerar fördomsfullt, ofta blixtsnabbt. Det limbiska systemet – känslohjärnan – bestämmer sig på ett ögonblick, och pannloben kommer efter med diverse motiv, baserade på fakta, siffror och förnuftiga argument.

Vi påverkas av om vi är hungriga, håller i en varm kopp te, har sovit dåligt eller känner en viss doft. Forskning kring påverkan ger insikter om att människor inte är blanka blad som i alla lägen väljer det som är absolut bäst för dem.

Jag minns hur min mamma bjöd alla barnen i kvarteret på glass, godis och korv när hon fick lön, men sedan om och om igen fick gå till socialen i slutet på månaden. Själv har jag valt fonder och sen glömt bort att byta när de gått ner, eftersom livet kommer emellan.

Vi har helt enkelt inte alltid förmåga att själva ta ansvar för och forma våra liv, som Bohman sa. Ibland är vi korkade. Ibland behöver vi hjälp.

Risken med att förutsätta att allas dröm är frihet och ansvar är att folk känner sig övergivna och otrygga, så till den grad att de tyr sig till en stark stat och starka politiker. Om inte högern hjälper folk att välja och ta ansvar finns risk för att de oroliga röstar fram auktoritära, socialistiska partier som eliminerar friheten för oss alla.

Moderaterna skulle vinna på att förstå. Det är inte att nedvärdera människor att inse att vi då och då vill ha stöd, utan att inse vår naturliga imperfektion.

Dels kan man tydligare kräva regelverk och kontroller kring valfrihetsområden. Dels kan man erbjuda vägledning via transparenta jämförelseverktyg.

En viktig reform är också att väcka den där superhjälten som Bohman såg, och som vi har inombords.

Sociologen Pierre Bourdieu definierade olika slags kapital vi människor kan ha. Ekonomiskt, kulturellt och socialt. Jag skulle vilja lägga till ett värde som kommer inifrån snarare än utifrån: mentalt kapital.

Jag skulle gärna se coaching i skolan, kurser som stärker barns motståndskraft mot motgångar och kränkningar. Hjälp oss alla se vårt värde, så att självkänslor höjs. Visa potentialen hos folk, men fastna inte i budskapet alla redan är perfekta.

Det är vi inte. Ett parti som tror det blir kallt. Det förlorar hela Tidögänget på.

Carolin Dahlman
Högerliberal debattör

Tusen tack för varje liten gåva 💝 Jag har ingen arbetsgivare eller statliga bidrag.

💥 Swish: 0704133444   

☀️ Patreon: https://www.patreon.com/carolindahlman

hej@carolindahlman.com
Facebook
Twitter
Hemsida
Instagram
TikTok
Youtube